söndag 2 maj 2010

Nu är jag jävligt trött på att vara the bad guy. Tydligen trampar jag på ömma tår när jag berättar om min närstående som har en potentiell stalker efter sig. Det är tydligen så att man inte får skriva att man stöttar sina närstående i vått och torrt utan det ska gömmas och inte visas för allmänheten att man bryr sig om sina nära och kära. Sorry, men sån är inte jag. Jag tror på öppenhet och att ta problemen när de kommer istället för att sticka huvudet i sanden som en annan jävla struts. Jag är så förbannat trött på ryggradslösa idioter som hellre tar "the easy way out" och gömmer undan problemen och inte vill konfrontera dem för att få dem ur världen. Nej, då är det lättare att ta bort mig och min närstående som vänner på Facebook (för då slipper man ju se vad som skrivs). Jag fick nyss veta att "det står inte riktigt rätt till där uppe i Norrland". Det får stå för dig. Men går du till personangrepp så gör jag detsamma.

Det verkar iallafall som att min närstående fått lite ordning på sitt problem nu. Skönt. Jävligt irriterande att jag ska bli dömd av motpartens närstående när det enda jag gjort är att vara ett stöd.

Men du, jag kommer inte sakna dig som vän. Även om jag uppskattat dina inlägg och till och med föreslagit en annan vän att anlita dig för ett jobb. Där ser man vad det var värt. Men, blod är tjockare än vatten!

1 kommentar:

Lotta sa...

Hej. Bara en observation, men det verkar som om din nya blogga haller din gamla blogg sallskap i graven...eller?