Jag är van att kunna säga det jag tycker om saker när jag tycker det utan att behöva linda in orden i sockervadd. Problemet uppstår när motparten per definition uppfattar det jag säger som nånting negativt och blir sårad. Eller tror att jag helt plötsligt och oförhappandes slutat att älska henne.
Så är inte fallet. Men man KAN inte tycka samma om allting. Om jag dessutom kommer med min åsikt (eftersom den är riktig och bäst) så uppfattas det som mästrande. Det är inte alls meningen, men jag
måste väl få säga min mening utan att det ska bli sura miner, falsettläten och tandagnisslan?
Ska jag då tassa på tå för att INTE skapa negativitet hos min partner? Med effekten att jag själv kommer må dåligt? Söt säger att det ska jag inte. "Jag ska lära mig räkna till tio, innan jag slår i dörren och lägger mig och tjuter". Tack för den. Det får mig att må såååå mycket bättre.. Nej vi måste hitta en form som funkar för båda. Helst en form där Söt begriper att jag inte menar att vara mästrande eller att såra när jag säger vad jag tycker, när jag tycker det.
Jag tror att mitt beteende är nån form av försvar till att bli sambo. Undermedvetet är jag troligen orolig för hur mitt liv kommer att förändras i och med att Söt flyttar upp. Missförstå mig rätt nu, jag längtar som en tok tills Söt flyttar in, men det kommer dock att bli annorlunda. Jag vet hur det var sist jag var sambo. Visserligen mådde jag skit mentalt då, men det sitter ju kvar i hjärnbarken. Jag mår bra numera så det ska nog ordna sig.
Jag är en inbiten optimist och det kan ju skära sig när man ska bli sambo med en obotlig pessimist. (Jag är inte obotlig pessimist, kommer jag får höra nu). Jämfört med mig är du det Söt. jag försöker alltid se lösningar och möjligheter på de problem och förutsättningar som dyker upp. Men det gör inte Söt, inte som jag ser det i alla fall. Jag gissar att det kommer bli lite konflikt där...
Jag ska inte måla fan på väggen nu. Jag var ju en optmist, remember? Det kommer bli bra bara vi fått bo in oss en stund.
Över änd ut!
3 kommentarer:
Tihi
Det är tydligt att man inte ska föra seriösa diskussioner med inslag av bus via facebookchatten, framförallt inte om den ena parten är trött!
Två saker...
Jag skulle räkna till tio för att jag INTE skulle slå i dörren! Det vill säga, ge mig själv en chans att tänka igenom och inte dra snabba slutsatser av det hela!
Och varför skulle jag inte godkänna att du kallar mig pessimist. Det är väl just pessimist jag brukar kalla mig själv, pessimist ända ut i fingerspetsarna!
Bah, nån måste lära sig att fatta vad jag menar när vi pratar i skriftlig chat :P OCH hänga med i mina snabba svängar och lappkast!
Vad det gäller samboskapet... Klart att du är nervös, har ett vagt minne av att du kallade det "läskigt". Herregud, jag har varit sambo i 10 år, till o med jag tycker det är läskigt! Men som jag sagt flera gånger (och som du säger här), det löser sig. När du och jag vet vilka vi är, vilka roller vi ska ha, vanor och ovanor kommer vi ha ett hem som liknar himlen på jorden... eller nåt ;P
Men det är tydligt att vi båda har lite försvarsmekanismer vi behöver jobba med, jag lite fler än du! Men har jag någonsin påstått att det är lätt att leva med mig? Det är ännu svårare att vara jag, det kan jag lova!
Ni kommer att få det underbart, det är jag helt övertygad om!
Sen vill jag bara säga(från en som varit med samma man i över 20 år!) att det är oerhört viktigt med respekt och klart att man kan säga vad man känner och när, men det finns olika sätt att säga saker också. Ett annat nyckelord är tålamod, vilket min man har i överflöd :D
Tror ni fixar det där när ni väl bor ihop.. =) Ni måste helt enkelt lära känna varandra ordentligt..
Skicka en kommentar