Stene och Peter ja..
Stene bodde i ett gammalt trähus på Gamla Landsvägen i Spånga. Nummer tre tror jag det var, men är inte riktigt hundra på husnumret. På tomten hade de en ihålig stubbe som vi lekte ofta med, eller i... Stenes pappa Arne jobbade på Naturhistoriska Riksmuseet så när vi blev gamla nog att åka dit själva så minns jag att vi gjorde det ganska ofta och sprang omkring bland valskelett och uppstoppade djur. Var vi inte ute på stenes tomt och lekte så var vi nere i deras källare och spelade pingis, lekte med krigsgubbar eller spelade spel. Risk, Månvalla och Bondespelet var nog favoriterna. Krigsgubbar ja.. Det fanns små gubbar från andra världskriget i plast man kunde köpa på "Tobak", den kombinerade tobaks- och leksakshandeln i Spånga Centrum. Där hängde vi allt som oftast för att kolla på modellbyggsatser, krigsgubbar, samlarkort och spelkulor. Att leka med krigsgubbar var skoj. Man tog en ganska stor matta, knölade ihop den så att den såg ut som kuperad terräng, placerade ut sina gubbar strategiskt på två fronter och sedan slogs dem mot varandra. Hur man vann hade jag ingen aning om, men det gick livligt till... Det finns nog en massa att säga om vår vänskap, men tyvärr flyttade Stene med sina föräldrar till Uppsala efter mellanstadiet och vi tappade kontakten. Kul att ha fått tillbaka den nu via facebook. Det är också kul att upptäcka att Stene har blivit författare och håller som bäst på att lansera sin (faktiskt mycket bra) debutroman Fjärilsprinsen.
Peter förolyckades tyvärr 1991 i en bilolycka, men jag har någonstans ett kort på honom med min dotter Samona på hans axlar. Vi var väldigt goda vänner som barn och under en period så bodde jag faktiskt med honom och hans föäldrar Tage och Myrna på Gamla Landsvägen 15 i Spånga. Jag var för liten för att förstå varför men efteråt har jag begripit att det var på grund av min morfars och mammas alkoholvanor jag inte kunde bo hemma.
Jag och Peter slogs som fan allt som oftast. Som ungar gör, men det tog inte många minuter innan vi var bästa vänner igen. Vi var ofta med Tage på Solvalla och käkade räkmacka medans Tage skrek "Jävla Dödskalle" till kuskarna när den hästen han satsat på inte vann. "Jävla dödskalle" var en fras han använde till en hel del folk för övrigt.. Speciellt andra bilister som på ett eller annat sätt hindrade Tage att komma fram med camaron han körde. Det tyckte jag och Peter var skitskoj i baksätet.
Min första fylla var hemma hos Peter. Jag var tretton och vi hade snyltat undan en flaska Seagrams V.O. whisky från Tage. Fy för jävulen som jag mådde. Det tog åratal innan jag kunde dricka whisky efter det.
Jag lyckades bryta benet på Peter en gång också. Vi var på Gribbyplanen och spelade hockey och Peter tacklade mig så jag åkte in i sargen. För att hämnas så crosscheckade jag honom i ryggen och så gick det som det gick. Det här var långt innan mobiltelefoner så jag och Stene (tror jag) fick helt enkelt ta Peter mellan oss och linka hem med Peter till hans föäldrar, 2 km från Gribby. Under hela den promenaden så berättade Peter vad han skulle göra med mig när hans ben var läkt, och det var inga snälla saker.. "Håller du inte käften snart så får du kravla hem själv sa jag.." Peter belv gipsad och alla polare skrev på gipset så han var rätt nöjd med att stå i centrum. Han hämnades i alla fall inte som jag minns.
Efter Peter gjort lumpen öppnade han diskotek på Körsbärsvägen på Östermalm i Stockholm, Stage. Det blev ett av Stockholms populäraste ungdomsdiskotek tillsammans med Bobadilla (Slussen) och King Side (Hornstull), som senare bytte namn till XL tror jag, Domino har det också hetat en gång i tiden. Peter köpte till slut ut sina gamla lumparpolare från Stage och skulle driva det själv. Tyvärr så hann han inte bygga om stället innan han var med i en bilolycka och avled på grund av skadorna.
4 kommentarer:
Du skulle gå med i föreningen Dis, och börja bygga ditt släktträd. Kanske inte pga din mor och far, men för dina barn.
//Magnus E
Det kanske skulle vara kul, men jag vet inte om jag har tiden som krävs.
Det tror jag nog! :) Jag har precis tagit över efter farsan. Blir någon timme på kvällen. Helt fantastiskt att sitta och bläddra i gamla kyrkböcker från tidigt 1700-tal.
//Magnus E
var bekant med Paner. Han gav mig frikort till stage. Dog alldeles för ung. Även hans pappa. Bor kvar idag i solhem och passerar deras hus varje dag. ledsamt.
Skicka en kommentar